Sebastian Sjöberg (00:10)
Hej och välkomna till detta bonusavsnitt av Det handlar inte om dig-podden med mig, Sebastian, din förhandlings-coach, där vi prövar lite av ett nytt segment där jag ger förhandlingstips till pressade offentliga personer. Idag ska vi prata om vad statsminister Ulf Kristersson hade kunnat göra istället.
för vad som blev fallet när han blev intervjuad av journalist Tomas Nordenskiöld SVT's Agenda-program i söndags. Och det här är liksom lite av en kick-off för en hel månad nu under september när vi i podden ska verkligen gå in på djupet i vad som är win-win-förhandling eller förtroendebaserad förhandlingsteknik, hur det bygger förtroende på jobbet i livet och ja, inte minst under intervjuer i TV eller på andra platser.
Så lät's get right into it. Jag rekommenderar verkligen att du tittar på det här avsnittet av Agenda. Länk finns förstås under det här avsnittet. För det är väldigt intressant. Vi kan lära oss väldigt mycket oavsett vad vi har för politiska uppfattningar eller inte. Men som jag tror de flesta som lyssnar eller tittar vet så är det lite mycket för statsminister Ulf Kristersson just nu. Många säger att det är lite slitigt.
Där borta i Tidö-gänget. Och så har vi det här med Ebba och Israel och utrikesministern och helt enkelt lite dubbla budskap. Kan man tycka? Kan man tycka? Vi har de otvetydigt och rätt så sämre opinionssiffrorna. Inte kul. Och så har vi det här med barndomsvännen och före detta nationella säkerhetsrådgivaren Landerholm som just nu är under rättegång och allt det där då. Så...
Det lite pressat helt enkelt och det kan vi ha empati med. Vi alla har varit lite pressade. Men problemet är att Ulf Kristersson som har mer att förlora än de flesta av oss. Han förlorade den här intervjun. Och vad menar jag då med det? Jo, journalist Tomas Nordenskiöld i SVT's agenda.
pratade om allt detta med Ulf Kristersson men lät liksom intervjun kulminera i en utfrågning just om barndomsvän tillika för detta säkerhetsrådgivare Landerholm som ju har glömt hemligstämplade dokument och så där. frågade bland annat om Ulf Kristersson tyckte att det hade varit ett bra beslut att rekrytera honom och huruvida det här nya säkerhetsrådet som då Landerholm ledde tidigare hur väl det fungerar idag.
Vad som då hände var att en märkbart arg statsminister begick följande tre misstag. Han för det första vägrade kommentera någonting gällande Landerholm med hänvisning till att det här är ett fall under pågående rättegång. Och visst så kan det helt rimligt men genom att vägra att ta i detta ens med tång så bekräftar Ulf Kristersson
både tittarens och därmed väljarens misstanke om att Ulf vet att han inte borde ha gett Landerholm det här uppdraget. vill inte kännas vid problemet och bekräftar då de värsta misstankarna om att Ulf har gjort sig skyldig till nepotism. Alltså promoteat sitt eget folk på inte de bästa grunderna. Jag säger inte att det är så.
Jag säger att det är det intrycket hans bemötande hans respons gav. Så jag var misstaget nummer ett. Nummer två. Han gick till motattack gjorde Ulf. Han blev arg, han gick till motattack och han anklagade hela journalistkåren för att de enbart är ute efter TikTok-sekunder och inte rapporterar hela sanningen. Det kan ligga mycket i det. Säger inte emot den saken, men...
Vad som är faktum påstår jag är att detta får statsminister Ulf Kristersson att framstå som att han är hotad av hur journalister utför sin rapportering, vad de väljer att säga. Nu syftar detta väldigt mycket på Ebba Bush, vice statsministers uttalanden som inte riktigt överensstämde med utrikesministern and so on
Kristesson går till motattack vilket ger ett omistkännligt intryck av att han känner sig hotad. Att han inte sitter säkert till. Han är tvungen att undeminera avsändaren, journalistkåren för att avfärda kritiken. Det här är ett klassiskt misstag som tror vi alla har gjort. Men det får honom att framstå som svag genom att han
bevärdigar kritiken med en motattack. Det var misstag nummer två. Nummer tre. Det är att Ulf Kristersson vägrar kännas vid att det råder någon som helst splittring i hans koalition i Tidö-gänget. Enligt honom så är enigheten total och
Det hade varit uppenbart om våra journalisterna kunde göra sitt jobb bättre, hade alla förstått att det rådde inte alls någon konflikt mellan honom och Ebba utrikesministern eller Jimmy eller någon annan. Hur sant eller fast detta är graden av enighet, det vet inte jag. Men vad som är jättetydligt är att det är lite av en tabbe för Ulf Kristersson Därför att den positionering han gör, han säger
Vi är helt eniga, det finns ingen splittring. Det ligger alldeles för långt bort ifrån det etablerade narrativ som media har byggt. Media säger det så här, rapporterar det. Ulf ställer sig här och säger någonting som är raka motsatsen. Det blir bräckligt eftersom han redan då har liksom... Han talar från ett underläge. Han har inte byggt upp sin auktoritet i den här intervjun särskilt väl.
Han framstår då som orimlig. Han ger intrycket i värsta fall av att han ljuger och kanske rentav ännu var möjligen att han är ovetande, att han inte har koll på läget. Därför att hans påstående om att allt det journalisterna säger är fel och sanningen är motsatsen. It's too much man. Det är för mycket av en stretch. Det går inte att följa med Ulf dit, för de flesta påstår jag. Han framstår som orimlig.
Så här var de tre misstagarna skulle jag påstå, som statsminister Ulf Kristersson begick. Så hur borde han då ha gjort? Vilka förhandlingstips, vilka bemötande tips kan vi förmedla till vår statsminister? Vad borde han ha gjort? Well, jag föreslår detta. Vid frågan från journalist Tomas Nodenskiöld om specifikt Landerholms lämplighet. Det här var ju liksom...
den torped som Nordenskiöld hade sparat till sist och vetande så att det här är den ömaste punkten. Vid den frågan så hade vår statsminister kunnat återfå tittarnas förtroende genom att... Först vände han sig till Nordenskiöld och därefter blickade han över Nordensköljs axel rakt mot kameran oss tittare, alltså väljare. Och sen säger tonen och kroppsspråket är här
så ohärt avgörande. Ulf i den faktiska intervjun var ju arg och spänd. Det syntes på honom, hur obekväm han var. Här menar jag att han sitter, han tittar först på Nordenskiöld och sen vänder han sig lite kort, it doesn't make it weird men lite kort över till oss och så säger han, det kan vara så att du Tomas och du som tittar känner att jag har gjort flera felaktiga bedömningar.
Ni kan mycket väl uppleva att jag gav min barndomsvän ett viktigt jobb på felaktiga grunder. Det kan vara så att ni tycker att min regering inte står enad. Det kan vara så, nu här är avslutningen, vi titta in i kameran igen här. Kan vara så att du tappat förtroende för mig som statsminister. Tillbaka till Nordenskiöld
Så kan det vara. Hur känner du Tomas?
och ni håller Ulf tyst här Han låter tystnaden tala snarare.
Varpå journalist Nordenskiöld nog hade blivit, och det här är teknisk term vi förhandlingscoachare använder, något paff. Förmodligen på ett sådant sätt att det hade synts på kamera, för det hade han inte väntat sig, journalisten. Och då det är Nordenskiölds jobb att vara väldigt partisk så hade han förmodligen svarat någonting i stil med
Jag vet inte, men vad tycker du statsminister Ulf Kristersson? Är det så här du anser dig? Delar du den här uppfattningen? Är det så? det så? Och nu har vi det avgörande ögonblicket. På den responsen från Nordenskiöld så borde Ulf
Kristersson med lugn och fortsatt tålmodig stämma ha sagt Vill du Tomas att jag berätta sanningen?
om hur det ligger till. Här har vi nu satt om vi är Ulf i det här scenariot, journalist Nordenskiöld i något av en fälla. För om han då skulle säga ja, statsminister, gärna, då skulle han bekräfta inför alla som tittar, miljoner av potentiella väljare, att Ulf Kristersson är källan till sanningen Det hade underminerat vad Nordenskiöld tidigare sagt.
Han är ju smart Nordenskiöld, så det vill han inte. Utan istället hade han behövt på ett liksom non-committal undflyende sätt behövt indikera statsministern, får gärna berätta vad han nu vill berätta. Något sådant hade det förmodligen blivit. Men han hade tappat lite position, han hade tappat den här höga svansföringen Nordenskiöld som han haft genom intervjun. Han hade varit tvungen att backa och ge Ulf Kristersson ordet igen.
Det vill säga ge honom makten. Detta hade implicit bekräftat att det Ulf som nu är en källa till sanningen. Det hade Ulf stigit i inflytande i vem som har kontroll över den här intervjusituationen. Och då har Ulf tillfälle att säga detta med det ökade gehör han nu fått av Nordenskiöld. Kanske någonting i stil med sanningen är den.
att det nya nationella säkerhetsråd som min regering har instiftat redan fungerar bra och kommer att bli än bättre i sin förmåga att synkronisera svensk utrikes- försvarspolitik och samverka med NATO och andra internationella instanser. Det är sanningen. Sanningen är också att jag inte kan och inte kommer att kommentera på vad som sker i en pågående rättegång.
Likasamt är också att min regering baseras på en koalition av fyra olika partier med fyra olika perspektiv. Vi tycker inte lika i allt, men vi står enade i vad vi gör. Ett av flera konkreta exempel på detta är hur vi nyligen etablerat ett historiskt beslut att återupprätta den svenska kärnkraften. Vi
När det kommer till kritan står enade vilket är en stark kontrast till vad som präglar vår opposition. Och detta, Tomas, är sanningen.
Hädanefer i resten av intervjun hade förstås Tomas Nordenskiöld, slipad journalist, försökt hugga undan benen på Ulf igen med fler frågor om Landerholm och Israel och Ebba och allt möjligt så. Men det hade varit betydligt svårare för honom Han skulle inte ha så många argument kvar. Ulf har ju tagit de värsta anklagelserna som Nordenskiöld eller more to the point tittarna.
Väljarna skulle kunna rikta mot Ulf tog dem, satte sina egna ord på dem och liksom använde dem mot sig själv. Detta kallas för, det är en förhandlingsteknik som kallas för accusation audit. När du redovisar motpartens anklagelse mot dig själv. Därigenom desarmerar motpartens argument, tar dem ifrån dem.
Notera vad som skedde i det här scenariot som jag spelade upp. Ulf Kristersson skulle aldrig om han gått så här tillväga faktiskt ha bekräftat att han tycker så. Han säger inte att han håller med. Han visar att han förstår hur eventuella tittare tycker och känner. Han säger saker som det skulle kunna vara så att du ni kan mycket väl ha uppfattningen att eller ni kanske tycker.
Effekten av detta är att Ulf gör härigenom något av en pudel men utan att pudla. Han tar inte ställning men han visar att han förstår hur en potentiell tittare, en kritiker kan tycka och känna inför honom och hans beslut och hans regering. Det fina är, om du prövar det här hemma i någon av dina relationer, är att det räcker. Människor
behöver mer än någonting annat förutom kanske mat och vatten att bli sedda, lyssnade på och förstådda. Om du ger det till människor och det handlar om att ge det med faktiskt empati, ett surmulet kroppsspråk underminerar den här effekten. Men om du visar att du fattar hur det är att vara tittaren i soffan som är kritisk mot Ulf, då får du
ett större gehör tillbaka. Du får faktiskt empati tillbaka från motparten, vare sig den vill det eller inte. Även om motparten inte tycker om dig så plötsligt känner denne att, Ulf Kristersson fattar i alla fall vad jag tycker och tänker, det ger ett ökat utrymme att faktiskt då få komma med en egen tolkning. Och i synnerhet om man gör som jag då föreställer mig att Ulf borde har gjort, nämligen ber om tillstånd från i det här fallet journalist Tomas Nodenskiöld.
att få säga sanningen. Kallas för permission marketing. säljer ingenting till dig förrän du ber om att få höra mer om vad jag nu har att erbjuda. I det här fallet en annan tolkning av verkligheten. det det här vi menar med att bygga förtroende i relationer. Återupprätta förlorat förtroende kanske i det här fallet. För
Ulf Kristersson har många belackare både innanför och utanför sitt parti. Den här intervjun som han gjorde gav bara vatten på dessa kvarnar. Likaså så gjorde den här intervjun det svårare för de som är hans allierade att stötta honom. Man kan inte hänvisa med god effekt till hur statsministern bemötte dessa frågor och hoppas på att det leder till en vinst. Om Ulf Kristersson
hade anammat ett mer lågaffektivt bemötande och använt sig av accusation audits, alltså redovisat och visat på sin empati att han fattar hur det är att vara en tittare, vara en väljare och se på vad som hände. Utan att behöva ta ställning till det hade han fått förtroende tillbaka och därmed ett utrymme att kunna etablera hur vad han då upplever är sanningen.
Men istället blev intervjun något av ett fjaskor som är svårt för Ulf att använda i sin fortsatta verkan. Fastän han har relevant politiska vinster och kapital att hänvisa till, som det här med kärnkraften och att oppositionen håller på att spricka and so on Det kom inte fram därför att Uffe Kristersson tog för illa vis och gick till motattack.
Jag säger att det är lätt men det här är ett tillfälle för oss att lära oss av statsministern och tillämpa detta i våra egna relationer på jobbet och livet eller eventuella intervjuer. Om statsministern någon på Rosenbad tittar och vill ha fler tips så det bara att höra av sig. Det handlar inte om dig podden vill göra sitt för Sverige.
Det du såg eller lyssnade på, alls klicka med dig så you're in for a treat. Som jag sa innan, september månad är helt och hållet dedikerad till win-win-förhandling. Förtroendebaserade förhandlingstekniker som handlar om just hur du bygger förtroende i dina relationer på jobbet och i livet. Vi kommer ägna fyra regulära avsnitt med mig och Mattias till olika aspekter av detta ämne.
Vi kommer att ha fler bonusavsnitt och intervjuer med gäster. Vi har två stycken planerade masterclasses i det handlar inte om dig community för våra premiummedlemmar där vi faktiskt kommer att träna på de här teknikerna och bygga våra förhandlingsskills. Länkar om allt detta finns under om det låter intressant så ses vi där det handlar inte om dig podden finns och du kommer om du väljer att liksom luta dig in i detta
under september får verktyg som kommer hjälpa dig hantera svåra förhandlingar utan att behöva förstöra relationen. Så det måste inte vara ett zero sum game där vinnaren tar allt. Och utveckla trygghet och självförtroende i pressade situationer. Där tror jag vår statsminister brast lite. Lära dig hantera invändningar och bygga tillit. Again.
den intervjun, ett exempel på hur den kan vara bra och inte minst förbättra din trovärdighet och att kunna skapa hållbara överenskommelser. Det är det som är fokus för det handlar inte om daypodden under september. Så tack så mycket för att du tittar, för att du lyssnar. Hör av dig till oss om du har frågor eller idéer för framtida avsnitt. Finns det fler pressade offentliga personer som vi borde ge lite tips? Skriv i kommentarerna, Instagram.
Och kom ihåg, Ulf och du som tittar och lyssnar, människors beteende handlar inte om dig. Tack och hej!
